USA och mina sjuka meritpoäng

 
Skaffade ju ny design här i veckan och den har peppat på min blogglust lite grann. Det är dock synd att jag inte har en bra headerbild utan var tvungen att använda en bild som Jennie tog på mig för över ett år sen...
 
Annars ville jag bara passa på att säga att jag åker till USA på måndag och har fullt upp med att packa! :D
Jag vet inte om jag kommer att blogga någonting medans jag är i USA men jag hoppas verkligen att jag hinner det. Förra året blev det ju inte så mycket...
 
Förresten så måste ni hållt tummarna ganska bra, för att jag fick 285 meritpoäng i slutbetyg! TVÅHUNDRAÅTTIOFEM JÄVLA POÄNG! Say what again? Tvåa Åtta Femma. Tack för mig, nu ska jag in på mitt gymnasium!
Ravenchild | | 2 kommentarer |

A change of path krävs platt hår

 
Idag är det äntligen skolavslutning! Yaiks vad härligt! Även fast det känns som om det har varit sommarlov ganska länge nu. Pga resan till Göteborg, balen osv.
Nu är det bye bye grundskolan och hej gymnasiet! :D Så skönt men lite sorgligt...
 
Hoppas så mycket att jag kommer in på linjen och gymnasiet jag har sökt till. Har sökt Samhäll med inriktning Medier information och kommunikation på att jättefint gymnasium som jag känner mig nöjd med. Det gäller bara på betygen jag får idag. Håll tummarna för mig pretty please?
Dagbok | | 2 kommentarer |

Soundtracket direkt från himlen

 
Pappa och jag rotade egenom hans gamla skivsamling här om dagen.
Jag letade upp någonting vääääldigt intressant. Nämligen den gamla Disney filmen "Treasure Planet". Den var inte sådär jätte populär så jag tror inte att det är så jätte många som har sätt den.
Men jag har sätt den. Måååånga gånger, tro mig. Den filmen var underbar. Fast sen var det ju 10 år sedan.
 
Alltså den nostalgitrippen som uppstog inom mig när jag satte på filmen i mitt rum senare den dagen är obeskrivbar. Jag kunde ju hela filmen! Efter 10 år så kunde jag redan förutspå händelserna. Och den var så bra! Och Morph! Bättre än när jag var liten till och med! Ville nästan gråta.
 
Fast det bästa med hela filmen var soundtracket. Det soundtracket. God bless James Howard Newton. Den där lilla melodin som spelas lite då och då, vet inte hur jag ska beskriva den men ni hittar det på 2:15. Det sprätter i hela kroppen.
Här är min favoritdel:
 
Ravenchild | | Kommentera |
Upp