Det här med politik...

Feminismen.
Feminismen har blivit en sån stor del av mig det senaste året. Jag vet inte vem jag skulle vara utan den, hur jag skulle agera utan den, hur jag skulle tänka utan den. Och för ett och ett halvt år sedan visste jag inte ens vad den innebar.
 
Jag tror att det var i åttan som jag för första gången fick frågan om jag var feminist eller inte. Det var på den tiden jag var så osäker i mig själv, men bara på vissa sett. Jag kunde stå på mig i saker jag var säker på, jag lät mig aldrig vikas för sånt jag visste att jag stod för. Men när jag blev osäker på något var det helt plötsligt en helt annan deal. Jag kände mig utanför i min dåvarande klass. Ett svart får som var utstött av mängden. Och allt jag ville var att ställa mig in hos folk. Att alltid svara rätt.
 
"Josse, du är väl feminst va? Haha, du är väl en sån?".
Jag hade inte hört samtalet som pågick runt om mig. Pratade de postitivt om detta, eller negativt? Vad var ens feminism? Var jag det? Hur vill dem att jag ska svara? Alla dessa tankar gick genom mitt huvud. Hur skulle jag svara för att ställa mig in hos dessa människor jag egentligen inte tyckte om? Jag utgick ifrån att feminism var något dåligt. Vad det nu än var. Så mitt svar blev ett fnysande och föraktfullt "Eeeh, nej?". Och om det är något i mitt liv jag vill ändra, så är det just det svaret.
 
Så som jag tänker idag, skämms jag över att jag var så outibildad. För detta är något som borde PRATAS OM I SKOLAN! Varför lär vi oss inte om feminist? Varför i hela världen var jag 14-15-SEXTON år och inte hade en aning om vad detta var för något?! Varför vet så få om vad den här mänskliga självklarheten är för något?
 
Jag och en nära person till mig hade en diskussion om detta idag. Han har en sån åsikt som jag mest av allt stör mig på. "Varför heter det feminism och inte jämställdhet?". Okej. Ärligt nu: om jag var feminismens grundare, då hade jag valt ett annat ord. Men bara för att jag visste att folk skulle ha sånna jävla problem att ta in det. Jag tror att feminismen skulle ha mycket mindre motstånadare om det hette något annat. Det tror jag. Men nu har den det namnet. Och folk får fan börja att fucking acceptera det. Sluta upp att vara kränkta och inse ATT NU HETER DET SÅ.
 
Vi hade en så lång och invecklad diskussion att tårarna tillslut okontrollerat började rinna ner för mina kinder. Han vart chockad och undrade varför jag grät. "JAG HAR MENS!!!" sa jag i en mycket tjock och hulkande röst och han kramde mig och sa att han så förstod varför jag var så upprörd och envis. Jag nickade och kramade tillbaka men tänkte "det är inte på grund av mensen, detta är faktiskt mina åsikter..."
Politik och andra åsikter | | Kommentera |

"Vad vill du bli när du blir stor?"

När jag var lite och fick frågan "Vad vill du bli när du blir stor?" var svaret antagligen "Austronaut" eller "Spion". Det var jag och Thomas (min bästa vän sedan den där mamma-gruppen våra föräldrar träffades på när vi var typ en månad gamla) som delade dem drömmarna. Vi älskade Spy Kids, om ni minns det programmet, och lekte alltid Carmen och Johnny på rasterna, samtidigt som vi spionerade på vår bästa kompis, Fanny, som hellre ville hänga med de "coola" tjejerna ;)
 
Vi köpte böcker om rymden och lärde oss alla roliga fakta utantill. När jag var 6 år kunde jag hela solsystemets planeter (i ordning dessutom!), vad Hubble var för något, hur långt bort solen låg och ifall man kunde steka ägg på den eller inte (ja, det var sådan fakta vi lärde oss ur dessa böcker).
 
Men någonstans ändrades det där. Det kanske var i 9- 10-årsåldern. Jag hade bytt skola och gick inte längre i Thomas klass och började hitta mer "tjejiga" kompisar. Fast jag har aldrig varit riktigt tjejig. Självklart var min nya facination Pirates of the Caribbean, bland annat. Jag var lite småkär i Orlando Bloom (min allra-allra första kändiscruch) och mitt nya drömyrke var att bli skådespelerska! Någonstanns innuti mig bor en liten teaterapa, och den syntes som mest när jag var i den här åldern. Jag älskade att leka, stå i centrum, larva mig, sjunga och spela teater.
 
Som ni kanske märkt har där aldrig funnits ett realistiskt svar. Förren jag kände mig tvungen att komma på ett. Helt plötsligt var frågan på riktigt, jag måste faktiskt ha ett yrke någon gång. I högstadiet gick min hjärna på högvarv. Vad vill jag bli, vad vill jag bli, vad vill jag bli? Ett tag ville jag vara arkeolog, för jag gillar kultur och gamla saker, och jag vill ha ett jobb som varierar miljö. Men då sa folk till mig att det finns jättefå jobb som arkeolog och att man ändå inte fick några pengar för det. Jag spenderade mer tid på Gotland och insåg att jag nog ville bli sjökapten, som min farfar var, eller kanske bara en simpel matros. Men jag har en stark rädsla för både djupt vatten och för stora maskiner (som båtar) så jag gav upp på den drömmen också.
 
Tillslut bestämde jag mig för att digga mig in i Medie-branchen. Jag tyckte om och fascinerades av sociala medier, var intresserad av omvärlden och politik, jag tyckte om att resa och skriva och prata och hänga med, så varför låter inte journalist som ett bra yrke? Jag vill ju ha chansen att kunna frilansa också! Det låter bra.
 
Men innerst inne vill jag egentligen bara göra en sak.
 
Vara spion.
 
Saik. lol. jk. Jag vill vara äventyrare! Nu skojar jag faktiskt inte. Jag vill vara på resande fot och upptäcka. Det är vad jag vill just nu och inget annat. Frågan är hur fan man blir det.

Gå och rösta!

Idag har jag varit och plockat svamp med min käre far <3
Det börjar bli lite som tradition för oss att plocka kantareller en gång på hösten och sedan åka hem och äta kantarellmacka. Kantarellerna ligger förresten och fräter i pannan just nu...
 
Annars då? Jo, jag vet att jag inte har så värst mycket läsare, men detta är ändå en social medie, vilket kan påverka, så jag tänker påverka:

GÅ OCH RÖSTA! Idag gäller det? Rösta för mänskliga rättigheter, rösta för kärlek och rösta för sunt förnuft! TAKTIKRÖSTA för att se till att SD inte blir vågmästare!
Rösta för att att det är din demokratiska skyldighet! Rösta för att jag sitter här med ynka fyra månader från 18, för att du kan! Gör det NU!
 
Så det var allt jag ville säga! (Okej, jag erkänner att jag halvt skrev ett inlägg bara för att jag gillar att skriva med mitt nya tangentbord...)
 
Politik och andra åsikter | | Kommentera |
Upp