Öppna ord om sorg och ilska

Livet är allt bra svårt ibland och det går varken som man vill eller tänkt sig. För mig är det fasiken både och, brutalt mycket. Ibland känner jag en sådan ilska över mitt liv. Fan, det kunde varit bättre. Men herre gud, det kunde varit mycket sämre också.
 
Idag är en dag som jag har varit glad. Jag har varit i skolan och träffat kompisar. Jag har skrattat, läst ett par sidor ur A Game of Thrones. Jag har pratat öppet med mina fina vänner, fått en tårtbit, dansat till Happy med min fantastiska engelskalärare och tagit sällskap hem från skolan. Men i samma stund som jag stänger ytterdörren och omfamnar min atmosfär här hemma, slår mitt "riktiga liv" mot mig.
Bara sorg, stress och övergivenhet. Får en längtan av att posta ledsna inlägg på snapchat och hata på livet. Skrika ut min inre sorg till omvärlden och bara känna mig hörd. Men det gör jag inte. Inte direkt.
 
Men så tänker jag att jag har haft en hell of a good vardagsdag. Och jag har en trasig men vacker familj på tre personer. Skit i alla andra, skit i dem som en gång var, skit i dem som inte förstår. Mitt liv var en gång bäst och nu kanske det är håligt och trasigt men jag lappar sakta men säkert ihop det. Lappar ihop det med nytt liv som kan fylla min vardag. Sorgen och ilskan kommer aldrig att försvinna, den är en del av mig nu. Men jag önskar att jag kan få min lyckliga mask att stanna kvar även innanför stänga dörrar. För det är jag värd nu.
 
Älskar alla fantastiska vänner där ut. Ni är guld, silver och rubiner värda!
 
Dagbok | |
#1 - - Jennie:

<3

Upp