Drakeld

 

Har upptäckt att i den här åldern har man så sjukt mycket tankar om framtiden. Den ligger där, inte tillräkligt nära för att nå, men man sträcker sig efter den och bara millimeter saknas för att greppa tag om den. Om bara ett fåtal veckor börjar jag tvåan i gymnasiet och sedan är det bara två år kvar, sedan står jag förhoppningsvis där på mitt flak, en ölburk i handen och sjunger för glatta livet och inser att det här är en väggren. En väggren som ger en hundra olika möjligheter! Vilken väg ska jag ta?

 

Och som sagt; i den här åldern fantiserar, i alla fall jag, på hur jag ska göra. Jag är en liten person med många drömmar kan jag ju få be att tala om! Jag är en sån där som tror att jag kan göra allt! Och vet ni? Jag KAN faktiskt göra allt, bara jag vill! Frågan är om man vågar gå den vägen? Om jag fick bestämma så skulle jag resa. Det är nu alla ba "jaaaha, som alla andra drömmande små själar som antagligen kommer att sluta upp i samma stad som de började". Men ni anar inte! Jag vill mer än dem! Gör jag inte det? Jag har en sån gnistrande glöd inom mig som bara väntar på att få explodera! Jag vill se bergen i Skottland, jag vill rida islandshästar på Island, jag vill leta efter Nessie i Loch Ness och jag vill padla kajak utanför Grönlands kust. Jag vill ha äventyr!

 

Och jag vill flytta runt! Jag vill vara Au pair i London, roadtrippa genom Irland, flytta in i en lägenhet i Visby (som förövrigt pryder min blogg idag, se bilderna över) och plugga i olika städer. Jag måste bara våga göra det.

 

Och vet ni, damn straight jag vågar.