Den ständigt försvinnande ringen

 
När jag var på Gotland för ett par veckor sen så gick jag in på en utav mina favoritaffärer. Det är en affär mitt i Visby som tillverkar smycken och i guld, silver och brons. Finare smycken får man leta efter. Man vill bra köpa allt när man är där!
Men som vanligt får man nöja sig med vad man har råd med och den här gången blev det två stycken bronsringar med vikingatema.
 
Blev kär i dessa så fort jag såg dem, fast den ena har en tendens att försvinna.
Direkt efter att jag hade köpt dem så gick jag glatt ut ur affären och fick den dära starka viljan att ta upp någonting man nyss har köpt. Den med runorna på ramlade på något sätt ur mitt grepp och panikaktigt börjar jag leta på gatan omkring mig.
Oturligt nog (fast väldigt fint) så är princip hela Visby täckt av "kullerstenar" (inte riktigt, men vet inte riktigt vad det kallas). Mysigt att leta efter en ring på dem.
Pappa hittade den senare i påsen...
 
När jag var på scoutläger förra veckan försvann den också någonstans i tältet och det förstörde hela min dag. Jag älskar ju min ring!
Den var borta i ca två dagar tills Fanny hittade den på tältgolvet.
För er som inte brukar bo i tält tillsammans med tolv andra stökiga personer; Hitta en ring där är ett mission imposible. Men där lång den i alla fall. Den gillar bara att smyga iväg och gömma sig ibland tydligen...
 
Nu har jag pladdrat på om ringar ett tag och höll på att glömma armbandet. Köpt för 50 kronor på stora torg inne i Visby. En stad med underbar smak.
Min stil | |
Upp