"Vad vill du bli när du blir stor?"

När jag var lite och fick frågan "Vad vill du bli när du blir stor?" var svaret antagligen "Austronaut" eller "Spion". Det var jag och Thomas (min bästa vän sedan den där mamma-gruppen våra föräldrar träffades på när vi var typ en månad gamla) som delade dem drömmarna. Vi älskade Spy Kids, om ni minns det programmet, och lekte alltid Carmen och Johnny på rasterna, samtidigt som vi spionerade på vår bästa kompis, Fanny, som hellre ville hänga med de "coola" tjejerna ;)
 
Vi köpte böcker om rymden och lärde oss alla roliga fakta utantill. När jag var 6 år kunde jag hela solsystemets planeter (i ordning dessutom!), vad Hubble var för något, hur långt bort solen låg och ifall man kunde steka ägg på den eller inte (ja, det var sådan fakta vi lärde oss ur dessa böcker).
 
Men någonstans ändrades det där. Det kanske var i 9- 10-årsåldern. Jag hade bytt skola och gick inte längre i Thomas klass och började hitta mer "tjejiga" kompisar. Fast jag har aldrig varit riktigt tjejig. Självklart var min nya facination Pirates of the Caribbean, bland annat. Jag var lite småkär i Orlando Bloom (min allra-allra första kändiscruch) och mitt nya drömyrke var att bli skådespelerska! Någonstanns innuti mig bor en liten teaterapa, och den syntes som mest när jag var i den här åldern. Jag älskade att leka, stå i centrum, larva mig, sjunga och spela teater.
 
Som ni kanske märkt har där aldrig funnits ett realistiskt svar. Förren jag kände mig tvungen att komma på ett. Helt plötsligt var frågan på riktigt, jag måste faktiskt ha ett yrke någon gång. I högstadiet gick min hjärna på högvarv. Vad vill jag bli, vad vill jag bli, vad vill jag bli? Ett tag ville jag vara arkeolog, för jag gillar kultur och gamla saker, och jag vill ha ett jobb som varierar miljö. Men då sa folk till mig att det finns jättefå jobb som arkeolog och att man ändå inte fick några pengar för det. Jag spenderade mer tid på Gotland och insåg att jag nog ville bli sjökapten, som min farfar var, eller kanske bara en simpel matros. Men jag har en stark rädsla för både djupt vatten och för stora maskiner (som båtar) så jag gav upp på den drömmen också.
 
Tillslut bestämde jag mig för att digga mig in i Medie-branchen. Jag tyckte om och fascinerades av sociala medier, var intresserad av omvärlden och politik, jag tyckte om att resa och skriva och prata och hänga med, så varför låter inte journalist som ett bra yrke? Jag vill ju ha chansen att kunna frilansa också! Det låter bra.
 
Men innerst inne vill jag egentligen bara göra en sak.
 
Vara spion.
 
Saik. lol. jk. Jag vill vara äventyrare! Nu skojar jag faktiskt inte. Jag vill vara på resande fot och upptäcka. Det är vad jag vill just nu och inget annat. Frågan är hur fan man blir det.
Upp