Mitt smultronställe
Förutom 16 juli (en lång historia, förlåt Jennie och Eric) så är denna dagen den värsta på året.
Denna dagen har inget speciellt datum men utspelar sig alltid någon gång om sommaren.
Idag lämnar jag det ända stället på jorden som får mig att vara rent igenom lycklig. Jag tror vi alla har ett sånt ställe som vi bara kan åka till och känna varenda muskel i kroppen att slappna av, känna alla bekymmer försvinna och alla jobbiga tankar skjutas åt sidan.
En plats där man oavsätt är lycklig.
För mig är den platsen en gammal gård som heter Rodarve Norra på östra Gotland. Här är mitt sommarhus och hit har jag kommit varje sommar sedan jag föddes. Även fast jag aldrig har bott här året om så känns det mer som hem än mitt radhus hemma i Stockholm.
Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att här har jag alltid fått vara mig själv.
Men idag åker jag tillbaka och jag kommer inte att komma tillbaka förens i höst. För två år sedan började jag komma hit höst och vår men bara för en helg. Det känns otroligt jättebra men ändå inte riktigt samma sak som det känns på somrarna.
Ursäkta deppinlägget men ibland blir det så. Har ju andra roligheter framför mig, typ lägret.
Men usch, kommer sakna mitt Gotland <3
