En Typical Josse Historia

Älskar hur man ser mäktig och cool ut ur denna vinkel med blåsande hår...
 
Idag hoppade jag upp ur sängen och tänkte: "Idag ska jag ta självporträtt till bloggen! :D"
Eeeh, inte riktigt.
Idag hoppade jag upp ur sängen och tänkte: "Vafan ska jag göra idag då? *suuuuck*"
 
Nej, men som ni kanske kan se eller lista ut så är jag på Gotland och har alltså kommit hem från USA. Idag är nästsista dagen så imorgon åker jag hem igen och sen står packning och scoutläger på schemat. Fick iaf för mig att ta mig ner till stranden och ta självporträtt sen.
Och nu ska ni få höra en pinsam historia.
 
Jag har haft sommarhus mitt ute i ingenstans på Gotland i hela mitt liv.
Jag kan dessa trakter. Trodde jag. Tills idag. Detta är en strand som inte är så... befolkad. Vilket passade perfekt för självporträtt tänkte jag.
Jag har gått ner till den stranden ett antal gånger innan, men det var tydligen ett tag sen.
För jag traskar på åt det hållet jag vet (!!) är rätt. Sedan delas vägen in i två grener och jag blev helt plötsligt lite osäker. De är väldigt lika och ser ut att gå åt ungefär samma håll.
Tvekande väljer jag det vänstra håller och ser att jag närmar mig en liten skog (iaf tätt med träd). "Det här minns jag inte men asdfghjkll jag fortsätter".
Nu är det så att jag är en lättskrämd jävel och att jag kvällen innan hade läst en bok om spökplatser på Gotland... passande nog (tycker sånt är väldigt intressant dock). Blir sådär lagom vidskeplig men fortsätter osäkert igenom skogen när jag går förbi en igenväxt BRUNN!!
För alla er som inte har sätt The Ring... Jag vart sketarädd vid den synen. Men stark som jag är fortsätter jag tills jag kommer ut på andra sidan och fortsätter traska på.
 
Efter ett tag inser jag ju att jag är fel så jag tar upp GPS:en på mobilen och ser att jag (såklart) skulle ha svängt åt höger.
Så nu är jag alltså tvungen att ta mig tillbaka genom skogen. Där någonstans slutade jag vara modig. Så jag ringde upp Thomas, som sällskap igenom liksom. Dock var Thomas påväg ut till förläger med alla andra scouter (som redan mobbar mig mycket för mitt "dåliga lokalsinne", så alltså tänk er att mobba Josse redan är ett internt skämt). På med högtalaren och jag är tvungen att berätta hela min historia för alla mina kompisar medan de gapflabbar i andra änden. Mmmm, så stolt man känner sig.
 
Kom fram rätt tilslut utan att ha stött på Samara, så ni kan va lugna. Här är en bild jag tog på stranden också. Lyckat.
Dagbok, Ravenchild | |
Upp